Finkristoffer

Katching? Fucking? Aja whatever, var ett tag sen jag skrev. Igen. Har lite problem med motivationen, men jag går hos en terapeut för att lösa ut vad som triggar mig, förmodligen har alla dessa år av barnmisshandel börjat lämna sina spår. I alla fall, på den här tiden har jag hunnit med ett och annat! För det första har jag förstört varenda en av de utomjordiska krigsskeppen utanför vår atmosfär men inte var det nån som märkte det inte. Räddade världen litegrann bara. No biggie. Jag behöver inte beröm.
(My...god.)

Var nere i huvudstaden för att ställa mig i militärparaden, de sa att astma var min sjukdom och att det var onödigt att jag ens kom. Jag ville skriva in mig som Rambo men tyvärr fick jag flytta tillbaka till min sambo och om du tror att jag inte kan rimma så ska du allt få se att jag visst kan simma. Sådeså. Så jag kommer dit med ett gäng norrlänningar, ridandes på isbjörnar med renar i koppel för att göra sin plikt. Vilket jävla gäng med palsternackor. En kille gick stolt omkring med en grön tröja som det stod "Jägare" på, jag frågade om han redan gjort fjälljägartestet på vilket han svarade lågt och coolt:" Ne, jägare som i Älgjägare vettu." Och efter det försökte jag hålla mig så långt ifrån honom som möjligt. Lyckades tappa bort ett par kalsonger där nere med så om det är någon som hittar ett par rosa kallingar som det står "Welcome in" i baken på så är det mina, tack på förhand.

Tänkte ta ett litet seriöst kapitel om tatueringen. Som de flesta vet har jag tatuerat in Nora i vikingarunor på bröstet, men jag har inte berättat hela historien om varför för så många. förutom det rent patriotiska då. Sommaren 2008 nere på fotbollsplan efter ännu en match värdig La Liga. Kristoffer säger: "Vad tycker ni grabbar, ska man tatuera sig nu när man snart fyller 18?" Arvid säger: "Ja för fan, det hade varit nice om vi är ett gäng som tatuerar in Nora!" Kristoffer:"Ja, på högersidan av bröstet, fan vad bra!" Arvid: "Nej på vänstersidan, för Nora ska alltid ligga närmast hjärtat." Jag tänkte inte på det så mycket just då, men de var faktiskt grymt bra sagt, och det har blivit som en minnestatuering med. Saknar dig Arvid.

POW! RIGHT IN THE KISSER!