Strejk
Strejk uppenbarligen. Palla.
Stolta traditioner förda vidare
Har under förra veckan ägnat praktiskt taget all min vakna tid åt att utveckla kommunens ungdomar till dödliga stridsmaskiner. Vi gjorde det medan alla trodde att vi bara var en oskyldig friidrottsskola, men i skymundan tränade vi på att döda på det mest effektiva sätt tänkbara. Till exempel kan alla barn som gått den veckolånga utbildningen döda med en längdhoppsgrop. Ja...En längdhoppsgrop.
Veckan började med att jag ställde upp de blivande rekryterna på led och introducerade mig själv som deras allsmäktige härskare, bara för att se om någon ställde sig emot min auktoritet. Självklart var det en lustigkurre som sa typ: "Jag gör vad jag vill gubbjävel." Hihi som vi skrattade, det är tåga i barnen idag tänkte jag, precis innan jag slungade ett startblock i magen på barnet tillräckligt hårt för att jag skulle få ett samtal från BRIS med en förfrågan om jag ville förlänga min prenumereration på "barnens rätt i samhället-tidningen" Jag sa nej tack. Nu när jag visat att det är jag som är alfahannen frågade jag barnen "Visst är vi här för att ha kul!?" "JAAA" skrek en liten tjej, resten hade lärt sig från föregående pojkes misstag. Jag tog ordentligt tag i hennes flätor och slängde henne emot Afghanistan, medan hon var i luften passade jag på att skriva ett asylintyg för henne, och hon är nu en lyckligt gift medborgare i landet.
(Inte efter en vecka med mig i varje fall, hahahhaaahhahhaa!)
I andra nyheter på Nordvik är det nu smalare än Thord som tagit över för Alvar, jag har lyckats förstöra ett växthus med en gräsklippare och höll på att köra över mig själv när jag genomförde ett livsfarligt stunt med traktorfanskapet. Och alla från Nora som läser det här, det är för helvete fotboll på torsdagar, vart fan har ni varit någonstans!? Jäävligt dålig uppslutning, skärpning!
POW! RIGHT IN THE KISSER!
Veckan började med att jag ställde upp de blivande rekryterna på led och introducerade mig själv som deras allsmäktige härskare, bara för att se om någon ställde sig emot min auktoritet. Självklart var det en lustigkurre som sa typ: "Jag gör vad jag vill gubbjävel." Hihi som vi skrattade, det är tåga i barnen idag tänkte jag, precis innan jag slungade ett startblock i magen på barnet tillräckligt hårt för att jag skulle få ett samtal från BRIS med en förfrågan om jag ville förlänga min prenumereration på "barnens rätt i samhället-tidningen" Jag sa nej tack. Nu när jag visat att det är jag som är alfahannen frågade jag barnen "Visst är vi här för att ha kul!?" "JAAA" skrek en liten tjej, resten hade lärt sig från föregående pojkes misstag. Jag tog ordentligt tag i hennes flätor och slängde henne emot Afghanistan, medan hon var i luften passade jag på att skriva ett asylintyg för henne, och hon är nu en lyckligt gift medborgare i landet.
(Inte efter en vecka med mig i varje fall, hahahhaaahhahhaa!)
I andra nyheter på Nordvik är det nu smalare än Thord som tagit över för Alvar, jag har lyckats förstöra ett växthus med en gräsklippare och höll på att köra över mig själv när jag genomförde ett livsfarligt stunt med traktorfanskapet. Och alla från Nora som läser det här, det är för helvete fotboll på torsdagar, vart fan har ni varit någonstans!? Jäävligt dålig uppslutning, skärpning!
POW! RIGHT IN THE KISSER!
Metallstadens förväntade fantasmielka
Ja, Metaltown var faktiskt så rent ut förbaskat bra att jag var tvungen att hitta på ett nytt ord. Fantasmielka. Om jag får säga det själv så tycker jag att det var riktigt finurligt! Så jag ska nu berätta i korta drag om vad som egentligen hände där nere. Vilka sjöng, vilka festade, vilka var det som tyckte det var en bra idé att tälta mitt på gräsmattan vid Frihamnsbron. Idioter.
Vår glada resa började med att jag, Niklas och Erik satte oss på nattåget till Göteborg, unga, förväntansfulla och pirrande med oupptäckta känslor för äldre män i mask. Vi ligger i en sexbäddars-tåghytt ensamma och busar när de tre resterande platserna blir fyllda. Och, naturligtvis, så väger den ena av den ca 231 kg, och ligger bredvid mig. Plötsligt säger han: "Alltså, jag måste fan byta shorts." Så mitt framför mina stackars barnaögon grabbar han först tag i sina kallingar och flyttar dom så långt utifrån själva anuset att dom måste varit ett permanent tillskot till hans tarmsystem innan. Sen droppar han shortsen, och visar hela härligheten, inte mer än 23 cm från mitt stackars huvud. Jag gjorde som vilken annan person i min sits skulle gjort, ignorerade honom och tänkte på nåt gladare. Nää jag skoja ju bara! Åh fy fan, Haha jag hade glömt hur rolig jag var. I alla fall sparkade jag honom så hårt på revbenen att han flög rakt in i skogen, och lyckades träffa ett träd så att det föll. Vet ni vad? Om en kille blir sparkad på ett träd i skogen och ingen är där, då hörs det ändå.
(Jag hatar rockringar.)
Men vi kom fram ändå, och första dan spelade Slipknot. Fawking awesaome. Vi stod 10 meter framför scenen 3 timmar innan och slogs när jag kommer på:"Fy satan i gatan vad pissnödig jag är!" Så vad ska jag göra? Lämna min plats till nåt litet emobarn som skurit sig på låren för att dom har det såååå jobbigt, men inte vågar skära sig på armarna ifall mamma skulle se. Eller hålla mig, och riskera en klass 13 urinvägsinfektion? Så vi stod klar. Och jag lovar, jag tror jag lyckades omprogrammera kroppen till att svettas ut kisset istället, så till alla som stod på vänstra sidan av sidan på Slipknot: Jag har HIV, AIDS och ont i magen, så ni vill kanske testa er.
Känner att jag inte ritkigt fick med allt men det kanske kommer en fortsättning på denna berättelse.
POW! RIGHT IN THE KISSER!
Vår glada resa började med att jag, Niklas och Erik satte oss på nattåget till Göteborg, unga, förväntansfulla och pirrande med oupptäckta känslor för äldre män i mask. Vi ligger i en sexbäddars-tåghytt ensamma och busar när de tre resterande platserna blir fyllda. Och, naturligtvis, så väger den ena av den ca 231 kg, och ligger bredvid mig. Plötsligt säger han: "Alltså, jag måste fan byta shorts." Så mitt framför mina stackars barnaögon grabbar han först tag i sina kallingar och flyttar dom så långt utifrån själva anuset att dom måste varit ett permanent tillskot till hans tarmsystem innan. Sen droppar han shortsen, och visar hela härligheten, inte mer än 23 cm från mitt stackars huvud. Jag gjorde som vilken annan person i min sits skulle gjort, ignorerade honom och tänkte på nåt gladare. Nää jag skoja ju bara! Åh fy fan, Haha jag hade glömt hur rolig jag var. I alla fall sparkade jag honom så hårt på revbenen att han flög rakt in i skogen, och lyckades träffa ett träd så att det föll. Vet ni vad? Om en kille blir sparkad på ett träd i skogen och ingen är där, då hörs det ändå.
(Jag hatar rockringar.)
Men vi kom fram ändå, och första dan spelade Slipknot. Fawking awesaome. Vi stod 10 meter framför scenen 3 timmar innan och slogs när jag kommer på:"Fy satan i gatan vad pissnödig jag är!" Så vad ska jag göra? Lämna min plats till nåt litet emobarn som skurit sig på låren för att dom har det såååå jobbigt, men inte vågar skära sig på armarna ifall mamma skulle se. Eller hålla mig, och riskera en klass 13 urinvägsinfektion? Så vi stod klar. Och jag lovar, jag tror jag lyckades omprogrammera kroppen till att svettas ut kisset istället, så till alla som stod på vänstra sidan av sidan på Slipknot: Jag har HIV, AIDS och ont i magen, så ni vill kanske testa er.
Känner att jag inte ritkigt fick med allt men det kanske kommer en fortsättning på denna berättelse.
POW! RIGHT IN THE KISSER!
